Äntligen jord under naglarna!

Äntligen är våren här - på riktigt. Man hurrar för varje liten grön knopp som letar sig upp ur jorden och följer den dag för dag.

Den här helgen har präglats av eftertanke och ödmjukhet för livet. Var på begravning på lördagen där sorgen var stor och där hälften av gästerna skulle fortsätta nästa dag för att hedra Engla i stjärnsund. Det är många tankar och känslor som man pressat undan som kommer fram såna här stunder och man kan konstatera att livet är inte alltid så lätt att förstå.

Men livet återvänder och vårstädningen i rabatterna känns mediativ. Nu när jorden är blöt går det extra lätt att rensa ogräs och en barnkratta är snäll mot bebislökarna.

Humlen får alltid sitta kvar på vintrarna men nu har den blivit nerklippt innan de nya skotten börjar komma, dom går så lätt av annars.

Även taklökarna har överlevt.

Men det är inte bara i rabatterna det händer saker, barnen har undersökt varje klättbart äppelträd och den första tussilagobuketten har plockats.

Man ska inte fylla livet med en massa år utan man ska fylla åren med en massa liv.

Många kramar Paula